Första november

Så var det november igen. Det hör till att första november ska vara en grå dag och det lyckades också Paris med. Lite regn på förmiddagen blev det också. Månad två i Paris har börjat och jag tänkte nu gå över från turistliv till vardagsliv i Paris, dvs Parisliv. I dag är det ledig dag och i stället för att sitta på ngn fin terass så sitter jag nu i en sån där tvättinrättning som man ser på filmJ och väntar på att mina två maskiner ska tvätta färdigt. Igår har jag dessutom investerat i lite flera torkanläggningar så nu ska det minsann tvättas här. Jag har hittat tre tvätterier nära mitt hem och det jag hittade idag är rent och snyggt och har nya fina glänsande Miele tvättmaskiner som jag vågar slänga mina kläder i - att tvätta kostar 4 euro/maskin mot 3,50 euro på andra ställen men det tänkte jag att ett lite fräschare ställe är värt. Men det är förstås på de lite sjabbigare ställena där alla unga trevliga mskor hänger och där man träffar intressant folk. Well. I filmer i varje fall. Nu prioriterar jag i varje fall fräscha kläder. I ren a-k stil kom jag förstås hit 19.45 efter att ha planerat min stora tvättdag hela dagen. Nu hinner jag precis få maskinerna tvättade innan stället stänger. Nu blev städtanten som kom hit sur då jag kommit dit så sent för att tvätta, trots att det står att man får starta maskiner ända tills kl 20. Förklaringen var förstås att hon trodde jag ännu skulle slänga kläderna i torktumlaren... Att ha kommit hit ren på förmiddagen skulle ju inte riktigt vara jag.

I stället promenerade jag runt lite i kvarteren mellan Bastille och St Paul, Marais. Det är nog mysigt här måste jag bara konstatera igen. Däremot får jag igen idag konstatera att jag inte är riktigt i takt med de franska mattiderna ännu. Jag tog sovmorgon och åt min pain aux raisins från chokladbutiken/konditoriet (patisserie) på andra sidan Rue St Antoine vid elvatiden. Äter man frukost den tiden så blir jag ju lunchhungrig först tre-fyra tiden. Men den tiden är det många ställen som inte serverar mat. 16.15 är mellan lunch och middagstid och då ska man äta en kaka eller kanske en crepe eller helt enkelt inte äta. Absolut inte vara hungrig för att man har glömt bort att äta lunch.

Hur som helst hittade jag ett creperie som ville fixa en sallad åt mej (fel mat - på fel tid - på fel plats). Den var så liten att jag bestämde mej för att unna mej en efterrätt då mat- o sovklockan ren var ur balans. Jag hittade ett mysigt café på rue Parc Royal (skriver främst in adresserna så jag ska hitta tillbaka dit själv) – ett sånt där café som är mysigt på ett franskt lite nött vis med gamla kakel på golven, lite speglar, gamla foton och tavlor huller om buller på väggarna, allt lite omaka - men god kaffe och lite citronpaj på det. Att pajen kostade mer än min lunch är smällar man får ta. Det som fick mej att le och att gå in till caféet var ändå skylten ”ordinateur interdit Merci” (datorer förbjudna Tack). I bakgrunden hörde jag caféägaren berätta att han har ägt caféet länge och att Carla Bruni tidigare brukade komma in på en kopp varm choklad.

Så nu vet jag vad jag beställer nästa gång jag går till caféet för att läsa min veckotidning.